Jag bytte verktyg tre gånger innan jag förstod att verktyget inte var problemet.

Varje byte såg likadant ut. Ny app, tom databas, en kväll med att flytta över det viktigaste och en ganska behaglig känsla av att nu är det ordning. Efter ett tag låg samma hög där igen, bara i ett nyare gränssnitt. Den blev aldrig mindre. Den blev bara nyare.

Om du har gjort samma sak vet du ungefär vad högen innehöll. Halva idéer. En rubrik utan text under. Länkar jag sparade för att de kändes relevanta just då. Skärmdumpar utan sammanhang. Tre varianter av samma tanke, nedskrivna med månaders mellanrum, utan att jag märkte att det var samma tanke.

Högen var aldrig oordnad

Det som förvånade mig när jag till slut tittade ordentligt på den var att den inte var rörig. Den var sökbar. I en av versionerna var den till och med taggad, i ett system jag hade lagt en hel söndag på att bygga. Jag kunde hitta vad som helst på tio sekunder.

Problemet var vad som hände sedan. Jag hittade anteckningen, läste den, och stod kvar med exakt samma fråga som när jag skrev den: vad ska det här bli?

En anteckning utan destination är ett uppskjutet beslut. Det är hela grejen. Den ser ut som produktivitet i stunden – jag fångade ju tanken – men det jag egentligen gjorde var att flytta arbetet framåt i tiden till en version av mig själv som skulle ha mer överblick. Den versionen dök aldrig upp. Istället fick jag beslutet i retur varje gång jag öppnade högen. Hör den här idén hemma i Göthlin Media eller i Din Plattform? Är det ett utkast eller bara en observation? Ska den bli något alls?

Ingen app i världen svarar på det åt dig. Backlinks, grafvy och AI-sökning gör högen trevligare att titta på. De gör inte besluten åt dig.

Fyra banor, en per sak som är igång

Så jag slutade sortera efter ämne och började sortera efter vart det ska.

Fyra banor. Göthlin Media, Din Plattform, Freymwork och den här sajten. Ingenting annat. En anteckning skrivs in i en bana, eller så skrivs den inte.

Det låter nästan för enkelt för att vara värt en omställning, och mekaniskt är det också nästan ingenting. Skillnaden ligger i när beslutet fattas. Förr skrev jag ner tanken och avgjorde senare var den hörde hemma, vilket i praktiken betydde varje gång jag såg den igen. Nu tar beslutet fem sekunder i skrivögonblicket och behöver inte tas om.

Priset är att saker dör i dörren

Det här är den delen jag inte hade räknat med.

En idé som inte passar in i någon av de fyra banorna blir inte nedskriven. Tidigare hade den hamnat i högen och legat kvar där som möjlighet, ungefär för alltid. Nu möter den en fråga den inte kan svara på, och då blir det inget.

Första veckorna kändes det som en förlust. Numera tänker jag att det oftast är rätt utfall. En idé som inte går att koppla till något som faktiskt är igång är en idé om ett projekt jag inte har. Flippa-spåret är det tydligaste exemplet: det ligger pausat i år, alltså finns ingen bana, alltså får bra idéer för det ingenstans att ta vägen. Det är systemet som gör sitt jobb, inte som går sönder.

Men jag vill inte låtsas att det bara är en vinst. Det finns säkert saker jag har tappat som hade varit värda att behålla, och jag har ingen aning om vad de var – det är själva poängen med att inte skriva ner dem.

Det viktigaste ordet är inte ”fyra”

Det är ”fasta”.

Ett kategorisystem som kan växa kommer att växa. Varje nytt intresse blir en ny mapp, varje sidospår en ny tagg, och efter ett tag har du en hög igen, fast med bättre etiketter på. Det var precis det som hände med söndagen jag lade på taggsystemet.

Fyra banor förblir fyra tills ett projekt faktiskt byter status. Det händer sällan, och när det händer är det ett beslut jag tar medvetet, inte något som sker för att jag hade en intressant tanke en tisdagskväll.

Det jag inte vet ännu

Hur det här beter sig när banorna får väldigt olika mycket uppmärksamhet. Göthlin Media får tiden i år. De andra rullar på lågvarv, och en bana som sällan öppnas riskerar att sluta vara en bana och istället bli ett arkiv man inte litar på. Där är jag inte framme än.

Och om Flippa-spåret öppnas igen blir det en femte bana. Då får jag veta om systemet håller, eller om det bara fungerade så länge antalet råkade stämma. Hela idén vilar på att banorna ligger fast. Företaget gör inte det.

Jag återkommer när jag vet om banorna håller, eller om jag sitter i högen igen med ett nyare gränssnitt.