Vanor är en viktig del av våra liv. De styr oss på både medvetna och omedvetna sätt, och formar hur vi ser på världen och oss själva. Men vanor är ett tveeggat svärd. När de är bra hjälper de dig åstadkomma något, de hjälper dig vara och bli en bättre person. Men är de dåliga kommer de dra ner dig.

Vanor är ingrodda mönster i ditt beteende. Och när det beteendet arbetar för dig är du närmast oslagbar, och det är verkligt svårt att lyckas med något när dina vanor verkar mot dig.

Men när du försökt ändra dina vanor har du säkert märkt att det inte är så lätt att bryta en dålig vana eller starta en ny, bra vana. Och du behöver kunna göra båda de sakerna för att bli den versionen av dig själv du strävar efter.

Det känns ofta svårt att hålla igång en bra vana mer än några dagar. Så fort den första motivationen lagt sig är det lätt att halka efter och känna att vanan bara är ett tungt ok att bära.

Men när en vana väl har satt sig är den närmast omöjlig att göra sig av med. Särskilt om det är en dålig vana du vill bli av med.

Vad är det som gör det så svårt?

Beteendeförändringars tre lager

Föreställ dig att ett ändrat beteende kan uppstå i tre olika lager, som de olika lagerna i en lök.

Det yttersta lagret handlar om att förändra resultaten. Det flesta sätter mål baserat på detta lager – de vill gå ner i vikt, publicera en bok, vinna ett mästerskap.

Nästa lager är att ändra processer. Det här lagret rör förändringar i vanor och system. att ändra träningsmetod. Hålla skrivbordet rent, eller ta trapporna istället för hissen. De flesta vanor du skapar är i det här lagret.

Det tredje och djupaste lagret är ändringar i identitet. Det här låter flummigt, men det innersta lagret handlar om att ändra din inre övertygelse, ditt omdöme, och ditt sätt att se på världen och dig själv. De flesta övertygelser och tankar om vad som är rätt och fel, och fördomar är i det här lagret.

Simon Sinek gjorde ett TED Talk för en del år sedan som behandlade dessa tre lager, men för företag och ledare. Han kallar de tre lagren för ”Why”, ”How”, och ”What”. Han skrev därefter boken ”Start with Why”.

Resultat är vad du får (what). Processer är vad du gör (how). Och identitet är vad du tror på (why).

När det handlar om att skapa vanor som håller och skapa ett system för att förbättra 1% regelbundet, handlar det inte om att det ena lagret är bättre eller sämre än de andra. Alla lager behövs. Men problemet är riktningen på förändringen.

De flesta börjar med att sätta ett resultatbaserat mål. De fokuserar på vad de vill uppnå. Och därefter fokuserar de mindre på hur och varför de vill nå det målet. Alternativet är att ändra riktningen och skapa identitetsbaserade vanor, och helt enkelt börja med varför. Eller för att formulera det bättre:

Genom att börja med din självbild, fokuserar du på vem du vill bli.

Så ändrar du din egen självbild och bryter en dålig vana

Tänk dig två personer som försöker sluta röka. När de blir erbjudna en cigg svarar den första personen:

”Nej tack. Jag försöker sluta.”

Det är säkert en fras du hört många gånger. Och den låter förnuftig. Men den här personen ser sig fortfarande som en rökare som försöker bli något annat. Han hoppas hans beteende ska förändras, även om han fortfarande ser på sig själv på samma sätt.

Den andra personen tackar nej genom att säga:

”Nej tack. Jag röker inte.”

På ytan verkar det inte vara så stor skillnad på de här två svaren. Men det andra svaret avslöjar en ändrad syn på sig själv. En ändrad identitet. Rökning var en del av hans tidigare liv, men inte nu. Han identifierar inte sig själv som rökare längre.

De flesta tänker inte ens på sina övertygelser eller självbild när det kommer till att utveckla sig själva. De sätter mål och beslutar en process för att nå det målet, utan att räkna in vikten av deras övertygelser.

Ett beteende som inte är i synk med din tro och övertygelse kommer inte att hålla. Förändringen måste komma inifrån.

Hur jag slutade bita på naglarna

Utom kortare perioder har jag i hela mitt liv bitit på naglarna. Det är en ovana jag försökt bli av med många gånger. Men gång på gång ser jag ner på mina naglar – och de är nerbitna, igen.

Det är en vana som sitter så djupt att det ofta sker helt omedvetet. Och anledningen till att jag hela tiden misslyckats med att sluta bita på naglarna är att jag helt enkelt inte ändrar synen på mig själv. Jag ska bara sluta med den vanan, utan att något i mig förändras.

Sedan jag läste om identitetsbaserade vanor har jag tänkt att jag ska bli kvitt den här ovanan en gång för alla.

Istället för att som tidigare sätta målet om att sluta med att bita på naglarna, så började jag först att jag är en person som inte biter på naglarna. Det låter ju vettigt att börja identifiera sig som det. Som exemplet med de två rökarna.

Jag provade. Men efter ett par veckor märkte jag att jag fortfarande hade en tendens att bita på naglarna. Kanske inte lika mycket, men fortfarande alltför mycket. Nu kanske du säger att två-tre veckor inte är en särskilt lång tid, och det har du rätt i. Men jag kände att jag vill testa ett annat sätt att ändra min identitet.

Den här gången slutade jag fokusera på vad jag INTE är. Istället ville jag fokusera på något positivt, alltså något jag är stolt över att vara.

Jag vände på det och började identifiera mig själv som en person som tar hand om och är stolt över mina naglar. Nu är min identitet inte bara att jag inte biter på naglarna, utan att jag är en person som tar hand om mina naglar.

Experimentet är fortfarande relativt ungt, men resultatet är anmärkningsvärt. Jag biter inte på naglarna längre.

Ett ändrat beteende är en ändring i identitet

Du kanske påbörjar en vana av ren motivation, men för att den vanan ska fastna krävs det att den blir en del av vem du är. Vem som helst kan lura sig själv att gå på gymmet några gånger, eller äta hälsosamt i några dagar. Men om du inte ändrar tanken på vem du är kommer den nya vanan förmodligen bara vara en fas.

Exempel på en ändrad självbild:

• Målet är inte att läsa en bok, målet är att bli en läsare.
• Målet är inte att springa ett maraton, målet är att bli en löpare.
• Målet är inte att lära dig spela ett instrument, målet är att bli musiker.

Ditt beteende är oftast en reflektion av din självbild. Det du gör är en indikation på vilken typ av person du är. När en person ser sig själv på ett visst sätt, kommer hon sannolikt agera efter den självbilden. Om du identifierar dig som en som röstar i valet, är det större sannolikhet at du också går och rösta än personer som misstror det politiska systemet.

När ditt beteende och din självbild stämmer överens söker du inte längre efter förändring i beteendet. Du agerar helt enkelt i linje med din övertygelse.